Smygalkoholismen fortplantar sig

I slutet utav 2012 och fram tills sommaren 2013 valde jag att ta avstånd ifrån alkohol. Dels för att jag ville satsa på träningen hur klyschigt det än låter och dels för att jag helt enkelt hade tröttnat på det samt dess konsekvenser. Minnesluckor, ångest och bortkastade pengar. Nackdelarna började helt enkelt väga över fördelarna. Sakta men säkert så drog jag mig ur den slutna festcirkeln som jag var en del utav och i samma veva så gled jag ifrån mina vänner. Det ena mer medvetet än det andra.

Alkohol är en större del utav våra liv än vad vi tror. Alkohol i vardagen är något jag alltid tagit avstånd ifrån då jag personligen inte ser en anledning till att till exempel fira sina bedrifter med ett glas vin eller två. Har jag gjort bra ifrån mig så nöjer jag mig med känslan istället. Det är samma sak när jag äter ute. Jag har nog aldrig beställt en öl/ett glas vin till maten. När jag valde bort alkoholen i ungefär ett halvår så valde jag indirekt bort att umgås med mina vänner på helger och jag har nog aldrig mått så bra både fysiskt och psykiskt som jag gjorde under de sex månaderna. Inte för att jag slutade umgås med mina vänner utan för att allt mitt fokus hamnade på skola, träning och jobb. Mitt liv har nog aldrig varit så städat som det var under det halvåret. Självklart så kände jag mig ensam ibland på helgerna när varenda människa jag kände var ute och festade men känslan av att allting annat i livet gick som på räls vägde upp det hela. Alkohol påverkar en mer än vad man tror.

Jag skulle vilja påstå att majoriteten utav dagens ungdomar besitter någon form utav smygalkoholism. Jag har folk i min omgivning som blir helt lyriska när det kommer till alkohol och det skrämmer mig. Folk som skulle kunna ta till vilka medel som helst för att få tag i en flaska smuggel efter Systembolagets stängningstid och skriker utav lycka när uppdraget är fulländat. Att alkohol är en sådan pass stor del utav ungdomars vardag, att de få ungdomar som väljer att ta avstånd ifrån det glider ifrån sina vänner i och med att det enda de gör är att dricka är illa. Självklart kan man vara med nykter men det är inte sådär jättekul in mot småtimmarna när folk blir alldeles dräggiga, drar i en till höger och vänster samt börjar sluddra.

Folk, i alla fall i de mindre städerna, brukar använda ursäkten ”men det finns inget annat att göra här ju” och det köper jag inte. Vad kan du göra i till exempel Stockholm som du inte kan göra där du bor idag? Självklart är utbudet utav restauranger och sevärdheter med mera större där men det är knappast de personerna i fråga är ute efter. Det verkar mer som att de (vi) verkar vara ute efter en hemlig portal till någon vrickad version utav Narnia där vi kan gå loss och göra vad som helst och det finns inte. Jag anser att det hela bara är en ursäkt till att dricka alkohol och att ständigt komma på ursäkter till att dricka är ett tecken på alkoholism. Nu syftar jag alltså på ungdomar i åldern 13 – 20.

Anledningen till att jag personligen avskyr min stad och vill till Stockholm är jobb och jobb enbart. Allt jag vill jobba med och alla förutsättningar till att bli det jag vill bli finns där. Jag vill jobba inom media och jag har större visioner än att slå mig till ro på den lokala radiostationen/dagstidningen och stanna i Gävleborgs mediebransch. Jag vill mer och där finns mer. Hur jag ska ta mig in dit är fortfarande oklart. Jag vill tro att så länge man verkligen brinner för något och verkligen vill det så lyckas man i slutändan.

Jag vill för övrigt poängtera att jag absolut inte är något helgon när det gäller alkohol, så att ni inte tror att jag sitter på den största dubbelmoralen någonsin. Jag dricker med jämna mellanrum och det är ingenting jag sticker under stolen med. Däremot så är jag till skillnad från vissa andra medveten om problematiken i det hela och det vill jag tro gör det hela mer godtagbart. Just nu så är jag till exempel mitt uppe i en vit månad. Bara så att ni vet liksom.

Jag tror att jag fick med det mesta där. Jag kanske är helt ute och cyklar men det här är vad jag tycker. Motbevisa mig gärna. Tack för mig.

blogstats trackingpixel

5 reaktion på “Smygalkoholismen fortplantar sig

  1. Jättespännande att läsa dina iakttagelser!
    För 10 år sen slutade jag dricka alkohol, då min kroniska ledvärk förvärras av en del sura ämnen, och alkohol i synnerhet.
    Det är verkligen mycket som förändras när en person inte dricker.
    Jag upplevdes som olustig att ha med, eftersom jag skulle komma ihåg allting. Hur andra gjorde bort sig osv. Jag blev inte ens bjuden på privata middagar längre, fast jag inte har slutat äta mat.
    När jag fyllde jämnt var folk uppriktigt sura över att ingen alkohol serverades. Jo, lättöl, men det ratades till förmån för läsk av dem som kom.
    Jösses!
    Jag tänker på alla som har svårt med spriten. Inte nog med att de måste kämpa mot suget, de har också detta fruktansvärda grupptryck emot sig.

    Du skriver verkligen bra! Jag gissar att du är/blir publicerad någon mer stans 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.